En påminnelse om att kunskap öppnar dina ögon, erfarenhet öppnar ditt hjärta. ”Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner” är ett gammalt indianordspråk. För 20 år sedan skulle jag behövt tänkt mer på detta ordspråk, när jag tyckte att skrikande ungar i affären berodde på föräldrar som inte fostrade sina barn. Barn som vägrade äta den mat som erbjöds skulle vara utan, maten skulle ätas vid köksbordet och inget halvfabrikat skulle ges till mina barn. Såklart ska barnen gå i skolan eftersom det är skolplikt, annars berodde det ju på slappa föräldrar som inte fått iväg sina barn till skolan. Hälsa och idrott skulle vara A och O för mina barn, det är ju föräldrarna som lägger grunden för ett hälsosamt liv. När vuxna pratar ska barnen vara tysta, när det är läggdags ska barnen sova, tv-spel en timme om dagen och bara pedagogiska barnprogram.

Du milde vilken tur mina åsikter förändrades när jag väl fick barn. Mina barn har lärt mig så otroligt mycket! ❤️

Ni föräldrar som har barn med någon diagnos vet med all säkerhet att mina förutfattade meningar kan strykas allihop. Med mitt första barn kunde jag hålla några av ovanstående punkter, jag lagade all mat från grunden och mat vid köksbordet och de pedagogiska barnprogrammen fick jag in med Fem myror är fler än fyra elefanter. För 13 år sedan föddes min andra son och det var då jag var tvungen att nyansera mitt enfaldiga tankesätt. 😇

Alla människor borde få erfarenheten och förmånen att gå i mina och andra diagnosföräldrars mockasiner. Erfarenhet öppnar ditt hjärta. 

Min andra son med autism (Aspergers)har levt på fryst Ikea- mat i tre veckor, inget annat har passat. Data-spel en timme varje dag var bara att glömma då det var hans enda sociala kontakt med jämnåriga när skolans få anpassningar inte fungerade. Att äta mat med oss andra slutade alltid med att all mat hamnade på golvet för ljudet från tuggandet blev ohållbart för sonen. De pedagogiska barn-programmen byttes emot dokumentärer på Discovery.

Skrikande, kastande och slag är ett sätt för barn med autism/adhd att manifestera att något är fel. Ljud, ljus, doft och känsel är överaktiverat och den mediala förmågan kan också vara stark hos dessa barn.(Mer om mediala barn kommer i annat blogavsnitt).

Dock är jag glad och tacksam över att jag haft det här enfaldiga tankesättet, för jag förstår människor som blängt på mig och min son när han skrikigt och blivit arg över glassen han ville ha men inte fick i affären ( och fick tillslut ändå bara för att utbrott med nerrivna varor inte är värt att riskeras emot en glass). Jag förstår professioner som vill väl men den genuina förståelsen kan inte komma från läroböcker. Kunskap öppnar dina ögon och erfarenhet öppnar ditt hjärta.

Ett barn som kämpat sig igenom förskola, skola och fritids. (Efter många års kamp hamnade han i en autismanpassad grupp och nu fungerar äntligen skolgången). Ett barn som kämpat för vuxnas förståelse och acceptans. För min son slutade kämpandet med en depression i över ett år. Ett jobb som måste skötas, en hemmasittande son, skolmöten, Bup-möten, Hab- möten, alla möten utan resultat. Samhället sviker! De där mockasinerna skulle politikerna behöva gå i.

Idag är det fullmåne. Nu är det kraftfullt att få sina önskningar uppfyllda. Jag önskar förståelse från omgivningen. Jag önskar medmänniskor som kan acceptera och som bara kan rycka på axlarna när normen inte följs. Jag önskar ett samhälle som accepterar olikheter och ger samma förutsättningar för alla människor med diagnoser och särskilda behov.

Tro hopp och kärlek

🌸Anna🌸