Jag hittade en gammal film med Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter när jag städade här hemma. Hon stod i skogen med sina näbbstövlar och minnen kom från mina barndomsår. Min kompis hade fått ett par sådana stövlar en vinter. Stolt visade hon upp dem när vi skulle gå till skolan. När hon frågade vad jag tyckte om dem sa jag att jag tyckte de var fula. Inte elakt på något vis utan bara min åsikt som hon ju bad om.  På kvällen samma dag fick min mamma ett argt telefonsamtal från kompisens mamma. Hon berättade att min vän var ledsen och vägrade ha på sig stövlarna. Det här var något som blev en stor grej, mamman var arg på mig och min kompis vägrade prata med mig på grund av en ärlig åsikt.

Ett tag senare kom min mamma hem med en present. När jag tittade i påsen låg det ett par likadana näbbstövlar. Mammorna hade talats vid och antagit att jag var avundsjuk på de där fula stövlarna så då fick jag ett par egna.

Ja vad säger man, jag fick gå hela den vintern i ett par osköna, kalla stövlar som dessutom var skitfula och detta på grund av min opassande ärlighet.
Är det det som kallas Den hårda skolan? Hårda skor var det i alla fall 🤪

Tänker vidare på barndomsåren och minns att jag alltid tyckte det var märkligt att människor svarade ”Bra” när frågan ”Hur mår du ?” ställdes. Jag kunde både se och känna på flertalet personer att allt inte alls stod bra till. Jag minns speciellt en gång när en annan kompis förälder började prata med mina föräldrar och denne uttryckte att livet var underbart och hela lyckliga familjen hade en fantastiskt sommar. Jag minns att jag funderade över hur man kan le så mycket och verka så glad när jag kände att mamman inte alls var nöjd med livet och familjens sommar kom att avslutas med delat boende. Det var ofta jag såg att vuxnas ord inte överensstämde med verkligheten.

Alla behöver vi nog handskas med oärliga människor ja, till och med rent falska personer. Det kan jag helt ärligt ha svårt för, människor som inte är ärliga eller än värre människor som är ärliga själva men tar oerhört illa upp om man själv är ärligt tillbaks.

Så varför inte berätta att man har en jobbig period i livet istället för att kämpa med att le när hela kroppen skriker sorg? Varför svara att man mår bra när ordet sätter sig i halsen och tårarna blänker i ögonen? Jag frågar ofta människor hur de mår bara för att känna av hur de svarar ”Bra”. Vad energin i ögonen utstrålar och vad kroppsspråket förmedlar. Ibland kan jag se episoder i personens liv som utgör det dåliga måendet och allt för ofta känner jag av personens känslomässiga mående som om den vore min egen. Om det finns tid lämnar jag aldrig en person som utstrålar allt annat än Bra.

Mitt råd till dig är att inte heller lämna personer med dåligt mående i sin ensamhet. Försök finnas till för dina medmänniskor, prata lite extra med dem, lyssna på dem. Vi behöver höja vår medmänsklighet på jorden genom att börja se varandra och förhoppningsvis förändra det sociala (falsk)spelet.

Har du exempelvis tittat på Facebook och sett i flödet all lycka i överflöd? Leende barn och kärleksfulla vuxna, gourmetmat varenda dag och partyn och partaj varenda helg. Har du också sett bakom fasaden? Läst mellan raderna och tyder dess problem och konflikter? Igår en kyss på kinden, idag skilsmässa. ”Falskbook” 😜 gör inte mycket för att höja människors andliga medvetandenivå och medmänsklighet.

Se igenom människors fasader och förstå att falska eller oärliga människor är rädda människor.

Se dina medmänniskor som en del av dig själv, om du får dem att må bra kommer du också må bra. Positiva energier genererar i än mer positiva energier om du göder dem rätt. Se helheten i allt du manifesterar, så får vi hoppas att alla de där konstiga sociala koderna förändras av ökad acceptans och förståelse!

(Mer om märkliga sociala koder vs falska personer vs arbetsplatser i annat blogginlägg framöver)

Tro Hopp Kärlek

🌸Anna🌸